Han är så äcklig. Känner han mig? Känner jag honom? NEJ, vi känner inte varandra, kan han inte förstå det!? :o
Jag pratar alltså om "äckelbusschauffören" som jag så fint kallar honom. Det är han värd.
Han flirtar alltid, han tutar med bussen när han åker förbi mig, han har kommit fram och dragit ett skämt på stan, han glor som en sate... Och igår! Hueeueue, jag blir liksom äcklad bara jag tänker på det. Jo, igår skulle jag ta bussen hem och när jag stod där på hållplatsen och bussen kommer åkande så såg jag ju att det var HAN som körde. Så jag viskade alla fula ord jag kunde för mig själv medan bussen började stanna in. Jag gick närmare som man brukar göra, men han stannade inte helt utan körde liksom vidare lite i taget utan att öppna dörrarna och så satt han och flinade därinne. Tillslut stannade han och öppnade dörrarna, skrattade som en tok, sa hej och frågade hur läget var. Jag mördade honom med blicken, svarade "bra" och gick och satte mig. (Under resan spelade han jättehög technomusik). När jag skulle gå av (hallelujah!) ropade han "hejdå!" till mig, trots att det satt annat folk på bussen. :S :S :S
På kvällen var jag med mamma och några kompisar till henne på teater! "Grabbarna mittemot". Den var riktigt bra faktiskt. Så om ni blir tillfrågade att se den, tacka ja :)
Efter teatern blev det till att gå hem och få panikattacker över matten. Matte C-prov dagen därpå och jag kände att jag inte kunde någonting.

Sååå, idag har vi alltså haft matteprov! Jippie.
Slut.

Jag blev desto gladare när jag och Louise började diskutera projektarbetet :D Nu är det bara de sista grejerna att fixa till, sen bär det liksom av om en vecka! Så sanslöst härligt.

Nu ska jag bara ta det lugnt, matte tär på kroppen.