Det är sjukt vad tiden går snabbt alltså.

Häromkvällen satt jag och pratade gamla tider med en vän. Hur kan åren gå så fort? Och man minns ändå så mycket så väl. Nästa gång jag fyller år så fyller jag 20. Det känns inte okej! Jag vet att min moster skrattar åt mig vid varje födelsedag, eftersom jag varenda år säger "Nej, usch, jag vill inte bli äldre nu...". När jag var 16 ville jag stanna vid 16, när jag var 17 ville jag stanna vid 17, när jag var 18 ville jag stanna vid 18... Nu är jag 19, snart 20. Och jag stannar inte något år, hur mycket jag än vill!

Många i min ålder längtar tills de skaffar sig utbildning, börjar jobba, skaffar familj, hej och hå... Jag kan inte känna så. Jag vill vara här och nu! Jag vet att allt blir så mycket bättre än vad jag hela tiden tänker mig, men jag vill verkligen vara här och nu.

Och om jag nu händelsevis blir äldre och kanske till och med gammal en dag, så vet jag i alla fall en sak:

there is no childhood's end.