Jag förstår inte att tiden går så fort, trots att man inte gör någonting. Idag har jag spenderat nästan all min tid i mitt rum. Jag har ringt några jobbsamtal, slöat framför datorn och fixat med lite bilder... Tja, det var väl det enda. Och ändå är dagen snart slut! Jag vet inte riktigt hur det gick till.

Okej, jag traskade över till Olivia och hämtade några bilder! Stannade där en stund, vi kikade på bilderna och sen kom Samuel eftersom att de skulle leka. Jag drog mig hemåt och satte mig med bilderna vid datorn... Japp, så var man där igen.

Jag vill verkligen att något ska hända. Självklart är jag jätteglad över att jag har varit iväg i Stockholm hela helgen! :) Absolut, hur underbart som helst! Men annars, när man sitter hemma, dag ut och dag in, så kan det kännas ganska långtråkigt... Jag har fått jobba på två mässor och det är jag sinnessjukt glad över, för då har det ändå hänt något. Men jag menar, det är inte varje dag som det är mässa. 

Jag söker jobb efter jobb. "Nej, vi behöver inte för tillfället, men om det skulle bli nödvändigt så sparar vi ditt CV!". Samma svar överallt. Visst, jag har inte varit arbetslös i flera år, endast några månader, men det börjar ändå bli ganska tungt att ta det där! Självklart ska jag fortsätta söka, jag ska inte ge upp, men det känns bara så tråkigt att kämpa och kämpa, utan att få någon respons. Det var därför det var så kul att de hörde av sig om mässorna tillslut. Det gav en något att fortsätta kämpa för!

But still. Jag börjar snart klättra på väggarna. Tacka vet jag pojkvän och vännerna.

Tänk vad en konsert kan pigga upp en... :)