de små ögonblicken
Ibland skulle jag vilja ha lättare för att bara släppa saker. Släppa dem, gå vidare och plocka fram dem som fina minnen när man känner för det.
Men så tänker jag tillbaka på de tillfällen då jag har kommit på mig själv med att sitta och le i en viss situation, på en viss plats, kanske med någon viss person. Omständigheterna behöver inte vara speciella på något vis, allt kan bara vara så bra i all sin enkelhet.
Vill jag kunna släppa de tillfällena? Ska man inte ta vara på de tillfällen då man faktiskt inser att man är riktigt glad?
Och så ett fint italienskt uttryck: Dolce far niente. Det ljuva i att inte göra någonting.
du får haka på nästa gång vi styr upp en reunion! :)bra! jag tror stenhårt att man bara ångrar saker man inte gjort, inte saker man gjort, blev det fel så har man ju förhoppningsvis alltid lärt sig nåt, så ta vara på chansen :) tack så mycket, vad kul att du tycker det :)
Bra skrivet! Och Ellen, du vet att jag vet vad du menar! ;)
Dolce far niente, mycket bra uttryck!
